 |
| Hur FIN är inte omslaget btw? Boken är dessutom signerad ;) |
"Våren 2014 startade Fanna Ndow Norrby kontot @SvartKvinna på sociala medier. Hon var trött på den sexism och rasism som svarta kvinnor i Sverige möter. Gensvaret blev massivt - på bara en dag fick kontot över 10 000 följare och inom ett par månader läste och diskuterade mer än 40 000 personer kontot. I Svart kvinna samlar Fanna Ndow Norrby den bredd av berättelser som ett stort antal svarta kvinnor i Sverige delat med sig av. Tillsammans med nyskrivna texter är boken en djupdykning i det som så oskyldigt kallas vardagsrasism, men som berör grundläggande frågor om existensberättigande och ojämlikhet."
Att köpa böcker känns fortfarande oerhört konstigt, men när det är en bok som SVART KVINNA spelar det ingen roll. Boken är värd varenda riksdal.
Boken lämnar ingen oberörd, spelar ingen roll vem du är. Den väcker känslor och väcker något sovande. Boken kartlägger på ett fint sätt alla de olika delar av vardagen där rasismen visar sig - det finns ett kapitel för allt. Ingenstans i vårt samhälle lämnas svarta och andra rasifierade grupper utanför detta, och det kan visa sig i de mest alldagliga meningarna. SVART KVINNA visar tydligt att rasismen finns kvar, den är strukturell på många platser och den ifrågasätts allt för sällan. Den snarare accepteras, och om motstånd ges finner de överordnade fel med det.
Jag fick den fina äran att höra ett samtal med bland annat Fanna tillsammans med andra i ett fullsatt kulturhus. Det är något med hennes blick som låter dig veta att hon vet vad det är hon gör. Hon är inte bara en arg svart kvinna utan hon använder folks berättelsen som sitt vapen för att öppna folks ögon. Hon är skicklig och strategisk. Med denna bok som sitt vapen lämnar hon mer plats åt diskussioner kring rasism i bland annat media, men istället för att vita professorer samt nyhetsreportrar står och diskuterar det lyfter hon upp de som alltid bör ha företräde i denna fråga - de utsatta.
Jag är ingen "svart kvinna". I vissa texter som handlar om hår lyfter de upp att de inte har det idealiska håret, det indiska långa raka håret (dvs. som mitt) och då sätts sådana som jag på en piedestal det är menat att människor med afrohår ska försöka eftersträva med löshår mm. I sådana fall blir jag idealet. Det finns andra exempel förknippade till rasismen svarta kvinnor och män utsätts för som jag inte kan relatera till, men det finns en större bit jag kan relatera till och det gjorde att denna bok träffade något mer ingrott. Varje berättelse höll en sanning som inte var långt ifrån ens egen verklighet. Att leva under rasismens strukturella beteende är tyngande, jobbigt och en kamp som aldrig verkar ta slut. Adam Tensta står upp för den strukturell rasismen som finns och han dödshotas. Platsen på hiarkipyramiden är förutbestämd och varje försök att bryta sig ifrån den platsen möts av någon på toppen med vrede. Kampen är dock inte förgäves. Med sin bok och sitt Instagramkonto har Fanna Ndow Norrby öppnat upp flera icke-rasifierades ögon för strukturerna. De inser, de gråter och de blir arga. När fler inser har vi fler som kan säga ifrån. Enligt mig är dock inte det den största segern med denna antologi, utan det är det faktum att Fanna Ndow Norrby med denna sammansättning av andras berättelsen fått andra rasifierade att acceptera förtrycket de för länge förträngt. De accepterar att det är strukturerna det är fel på och inte dem. Hon har fått unga som äldre att öppna ögonen för förtrycket de lever i och utsätts för och det enligt mig, är värt mycket mer än icke-rasifierades tårar.
