Läsning för unga

Efter att ha bedrivit TeenBookaLover i några år lär man sig ett och annat om läsning. Dess påverkan på individen, man bjuds in i samtal för att diskutera läsvanan och även hur vi kan få in läsning mer i samhället. Är böcker ett utdött fenomen? Försöker vi vidhålla något döende vid liv och bromsa utvecklingen när vi främjar den klassiska lässtilen?
Nej, bokläsningen verkar vara här ett tag till. Att läsa en fysisk bok har sina stora fördelar, men bortsett från studier och dylikt menar många att de känner sig mer delaktig i historien av att kunna hålla den tunga boken i sina händer och nästan vidröra orden. Den klassiska läsformen må ha fått konkurrens de senaste 30 åren, men fördelarna väger sig fortfarande tunga.

Läsning bland unga är mindre än vad det var för några år sen, men vi börjar ändå se en ökning nu. Fler börjar läsa igen. Jag tror starkt att det är för att vi nu accepterat att det finns flera former att läsa på och dels anpassat oss med e-böcker, men även börjat marknadsföra läsningen på andra forum än bara bokhandlare. Bokbranschen når ut mer.

Jag tänker härmed lista 10 böcker jag älskar (utan inbördes ordning). De är av olika genrar och mycket läsvärda. Samtliga böcker förutom Arnolds bok finns på svenska.

   

1. Stad av Skuggor av Cassandra Clare

2. Arnold: the Education of a Bodybuilder

3. Guldkompassen av Philip Pullman

4. Rubinröd av Kersin Gier

5. Jellicoe Road av Melina Marchetta

Vissa är böcker till en serie och jag tycker att samtliga är läsvärda. De håller ungdomen vid liv och dess nyfikenhet som ibland behövs i sin egen utveckling. 

Rasism till en sjuåring

3 av mina släktingar fyller år, så för att fira dem bestämde vi oss för att åka en tur med Silja Galaxy till Finland. En trevlig resa med släkten som bestod av mycket mat, dans, bad, släktbråk och alkoholköp. Som en helt vanlig kryssning. 

Min kusin på 7 år har precis bytt om och kommer ut ur omklädningsrummet från badplatsen. Hon kommer fram, pillar lite med mitt hår och frågar sedan vad jag håller på med. Som ur en dvala kollar jag upp på henne utan att ha uppfattat ett ord av vad hon sagt. "va?" 

Hon upprepar sig "vad gör du på mobilen?" 

Jag visste inte att detta samtalsämne skulle behöva ske på en kryssning när vi ska fira hennes syster och pappa. Men finns det någonsin en rätt tid?  Jag lägger ifrån mig mobilen. "en man har blivit dödad i USA". Hon tittar frågande på mig. Hon lägger huvudet på snett och funderar lite själv innan hon frågar mig "Varför?" 

Ja kära du, varför? Varför blir en oskyldig man mördad? Varför får dessa liv ingen rättvisa? Vart i historien gick det fel? Jag har inte svaret på hennes fråga. Inte ett svar som gör detta logiskt. Så jag försöker inte göra det logiskt heller. Sanningen får tala. "Jo du förstår, den här mannen var svart. Han hade mörk hy, lite som jag och du! Och det finns vissa människor som inte tycker om dem med svart eller brun hy". Min kusin förstår ingenting. Men ändå, förstår hon mer än vad rasisterna gör. "Men vi kanske alla är olika på utsidan men vi är alla likadana här inne" säger hon och lägger sin hand över sitt hjärta. en sjuåring har förstått det. Hon besitter mer visdom än miljontals vuxna världen över. Hennes lilla hjärta, är större än rasisternas. 

Hon får inte ihop det, så hon frågar mig "men vad gjorde polisen?" 

Min första tanke är "ska jag ljuga?" hon är bara 7 år gammal. I hennes värld är allt fortfarande perfekt. Ingen människa är ond. Men ingen vinner av att jag ljuger. Sanningen kommer hitta henne ändå. "Det är det som är problemet. Det var en polis som sköt honom så han dog". Hon blir märkbart upprörd, ingenting klickar i hennes hjärna. "Men det kan inte vara sant, poliser ska ju skydda oss, de ska skydda ALLA människor även dom som är bruna"

Det får räcka för denna gång. Vi byter samtalsämne. Jag vet att det inte är första gången hon kommer ställa mig frågor om världen, rasism och en dag om kvinnoförtrycket. I hennes värld var det jag berättade lite som en saga. Hon vet inte vad det innebär att vara mörkhyad än. Hon vet inte vad det innebär att vara en svart man i USA heller. Hon vet inte ens vart USA ligger. 

I min värld hade allt blivit bättre tills hon är gammal nog att förstå sig på världen. Då hade världen sett annorlunda ut, och hennes frågor till mig hade varit annorlunda. Jag vill aldrig någonsin att hennes utopiska värld ska upphöra att existera. 

Men det verkar inte gå. Vår värld blir allt mer uppdelad, och ingen kan finna ro. 

Ni är påväg att svika ännu en generation. 

Livet som aktiv ung

Mitt liv förändrades när jag i 8an började engagera mig i elevrådet på riktigt och samma år fick äran att representera min skola i ungdomsrådet i Håbo kommun. Mitt första arvoderande styrelsearbete, i 15 årsåldern.

Helt plötsligt spelade mina åsikter roll. Folk satt runt runda ord och lyssnade på min åsikt. Mina ord som jag framförde vart till handling. 

Att vara aktiv inom civilsamhället är något bland det roligaste, utmanande och lärorikaste som finns. I en sådan ung ålder får du lära dig något oerhört mycket som dina jämgamla kanske aldrig kommer lära sig, och du utvecklas ständigt till en mer tänkande person som istället för att nöja sig, ställer frågor.

När jag var yngre bedrev jag även en utav Sveriges största ungdomsboksbloggar. Jag hade samarbeten med den internationella filmbranschen, mitt namn stod på affischer, och jag fick hedersuppdraget att vara bloggambassadör för Augustpriset. Att som 17-18 cirkulera i kultureliten med titeln VIP? Mäktigt. Med min blogg lyfte jag upp läsningen, och fick fler unga att börja läsa böcker. Jag delade med mig av min passion, och den spred sig och utvecklade andra.

Idag halvligger jag i min säng. Jag har 1 förtroendearbete, 1 blogg. Båda tingen går helt okej enligt min mening men livet kom emellan och jag är inte lika aktiv längre. Jag påverkar inte många liv längre. Ingen vänder sig om till mig och ber mig "se till så att kommunen ordnar detta till oss unga" längre eller ber mig om boktips.

Dessa faktorer kan enkelt få en civilsamhälle-aktivist som jag själv och många andra att känna sig odugliga. Det har jag känt mig de senaste sex månaderna. Jag vill så mycket men kan inte sätta ord på det, och med andra ord vet jag egentligen inte exakt vad jag vill göra.

Vi unga diskuterar gärna inte vår unga ålder för det talas nästan enbart om den i negativ benämning, men vi måste diskutera vår ålder i detta sammanhang tror jag.

Det finns flera unga eldsjälar därute som brinner för sitt samhälle och vill ha den förändring som man sedan kan vara okej med att leva i resten av ens liv. Vi kämpar på dag in och dag ut, oftast sidledes med vår huvudutbildning eller jobb och glömmer ibland vår unga ålder. Vi kämpar minst lika hårt för våra hjärtefrågor som de äldre, vi läser på om det minst lika mycket men vi uppskattas inte för vår kunskap och vårt engagemang lika mycket. Där brister det.

Att engagera sig är något jag tycker alla borde göra någon gång i livet, i vad som helst som berör andra också.

Men vi unga, vi gör redan det, och kommer ha flera år i framtiden till att göra det.
Ibland behöver vi ta ett steg tillbaka för att analysera oss själva och se vart vårt engagemang för oss. Vår unga ålder tillåter det, då ansvarsområdena i livet kanske inte är lika stora ännu. Vi har den lyxen. Och vi bör alla utnyttja den.

Att halvligga i sängen och inte göra så mycket annat än att jobba på ett tråkigt jobb ett tag är _helt_ okej. Du har många år kvar i livet som du kan välja att kämpa för andra under, men var då säker på att du vill det, att du orkar med det, och att du är passionerad över det. En ung person med passion är ett farligt verktyg, som många är rädda för.

Var inte rädd för att ta en paus från dina ideella uppdrag. Banka inte huvudet gult och blått för att du känner att du sviker dig själv - tvärtom, du gör dig själv en tjänst. Tänk på din unga ålder, tänk på allt du har gjort till den punkten och var STOLT över dig själv. Glöm aldrig, att i varje steg du tar i livet att vara stolt över dig själv.

Och när du är redo igen, om du vill - kan du återgå till att vara en engagerad individ. Men gör det inte på din hälsas bekostnad.

Arnold: The Education of a Bodybuilder

Five-time Mr. Universe, seven-time Mr. Olympia, and Mr. World, Arnold Schwarzenegger is "the" name in bodybuilding. Here is his classic bestselling autobiography, which explains how the "Austrian Oak" came to the sport of bodybuilding and aspired to be the star he has become. "I still remember that first visit to the bodybuilding gym. I had never seen anyone lifting weights before. Those guys were huge and brutal....The weight lifters shone with sweat; they were powerful looking, Herculean. And there it was before me--my life, the answer I'd been seeking. It clicked. It was something I suddenly just seemed to reach out and find, as if I'd been crossing a suspended bridge and finally stepped off onto solid ground." Arnold shares his fitness and training secrets--demonstrating with a comprehensive step-by-step program and dietary hints how to use bodybuilding for better health. His program includes a special four-day regimen of specific exercises to develop individual muscle groups--each exercise illustrated with photos of Arnold in action. For fans and would-be bodybuilders, this is Arnold in his own words.


Enligt mig en "must read" för den som gillar att lyfta vikter!
Simpel i språket utan för detaljerande och målande ord som drar uppmärksamheten ifrån ämnet. 

Boken har förändrat mitt sätt att se på träning. Från första sidan var jag som trollbunden. Egentligen vet jag inte riktigt varför jag började läsa denna bok. Träning är en passion hos mig, och när jag umgicks med 2 vänner kom hans namn på tal. Det fastande så jag kollade upp honom lite och såg att han hade en bok som väckte ett intresse hos mig!

Boken är indelad i 2 stycken. Den första handlar om hans väg till framgången och den andra är mer praktisk kring träningsövningar och hur han nått sina resultat (vilka övningar han utfört mm). Jag tyckte om båda lika mycket, och den sistnämnda delen är något jag ska börja implementera i mitt tränande. Det jag gillar specifikt med den delen av boken är att han är väldigt pedagogisk och förklarar varför du bör göra som han lär. Vad det är som påverkas och hur det påverkas. Då får man en större förståelse för träningen. 

Jag har aldrig någonsin läst om någon så driven, målinriktad och hungrig som Arnold. Han började sin resa inne i gymmet i en tidig ålder och visste från start att han ville bli världens bäst byggde man. Det var inga tomma ord. Gymmet blev hans hem och han gav aldrig någonsin upp. Han nöjde sig aldrig med något. Inget förutom toppen var bra nog för honom, och igenom allt förlorade han inte sin motivation, för han visste vart han ville. 

Man kan säga vad man vill om Arnold Schwarzenegger, folk säger att han har tagit det ena och det andra men med dedikationen han hade och den tiden han dagligen lade ner på gymmet är ett recept i sig för att nå framgång. Drivkraften hos honom går att finna i ALLT han har gjort tills denna dag. Vare sig det handlar om bodybuilding, sin filmkarriär eller sitt politiska engagemang gör han det helhjärtat och det är en målmedvetenhet hos honom att inspireras av. 

Efter att ha läst Arnold: the Education of a Bodybuilder besitter jag mer inspiration än någonsin tidigare och jag kan endast minnas ett tidigare tillfälle i mitt liv jag varit lika inspirerad. Det är sällan en bok kan golva en så hårt som denna gjort.