Skydda dig på bästa sätt i Almedalen

Hej Almedalsvänner!

Imorgon far jag med nattfärjan till Almedalen. 2016 blev min debut och det var många intryck och upplevelser. Almedalen är en fantastisk möjlighet att knyta kontakter och ett gyllene tillfälle att få fylla sin hjärna med ny kunskap. Enligt en Twitter-poll som jag gjorde var dock gratisförtäringen det bästa med Almedalen. Alltid något.

Nytt för i år är att Nordiska Motståndsrörelsen NMR fått tillstånd att vara på plats. Tidigare har Svenskarnas parti också varit där.

Att en nazistiskt rörelse får ta plats skapas ofta en känsla av otrygghet hos många. Jag tänker inte gå in i diskussionen om vad jag tycker om NMR. Detta inlägg är till för dig som vill känna dig lite tryggare under Almedalsveckan! En behöver inte göra allt, I sure won't. Detta är mina tips som jag vet brukar giva en känsla av trygghet för de som behöver det. Det är okej att vara arg och rädd. Det är även okej att vilja skydda sig själv. Precis lika okej som att inte åka alls. Denna lista är för dig som ska åka men vill ha tips på säkerhetsåtgärden!

Min upplevelse har varit att alla vill dig gott, men för vissa är det enklare att lite löst rycka på axlarna och säga "vi är tillsammans och kämpar tillsammans". De vill dig väl, men kan inte förstå situationen.
Kommentarerna som viskas, blickarna som ges, glåporden som skriks ut och de fruktansvärda hotelserna är i stunden ingen kamp, de är en fara som du går igenom, själv. Kampen för vi efteråt.

• Ha en vän du kan prata med, gärna på plats om dina upplevelser. En person som kan relatera och förstår dina känslor är viktigt.

• Gå med ett överfallslarm. Jag rekommenderar de som är små och med ett enkelt drag eller knapptryck tjuter. Bär det som får dig att känna dig säker.

• Tala om för de du är med vart du går om du ska någonstans själv. Vare sig det är till strandkanten eller ett seminarium. Då är det enkelt för dem att veta vart du är om du skulle behöva deras stöd på något sätt, utan att behöva förklara för mycket. Om du vill känna dig extra trygg kan du ladda ned en GPS-app som du och en kompis kan ha, så kan ni se vart den andre är. 

• Det är i många sammanhang lätt att se om en person sympatiserar med ett parti eller en organisation.

• Många har pins på sig eller en viss logga på kläderna. Ibland kan de vara små men de är ofta där! Kika efter dem, och avgör om detta är personer du känner dig säker att vistas med.

• Gå inte runt på kvällarna själv utan att tala om för någon vart du befinner dig! Området innanför Visbymuren är inte stort men under Almedalsveckan är det en tid packad med människor. Majoriteten är goda individer, men du kan aldrig vara tillräckligt säker.

• Underskatta inte bra skor. Inte bara för bekvämlighetens skull då du förmodligen kommer gå en hel del, men även för att snabbt kunna ta dig ifrån jobbiga situationer 

• Ring polisen vid hot, rasistiska/homofoba/nazistiska kommentarer eller våld. Människor med skeva åsikter må få befinna sig där men de ska lyda under samma lagar som oss andra! Det är oerhört många poliser på plats så var inte rädd att höra av dig till dem. Tänk på att du inte behöver respektera allas åsikter, vissa sk. Åsikter eller påståenden är olagliga att uttrycka. Glöm inte det. Världen må börja se ut att bli mer tolerant men det är fortfarande olagligt.

Hör gärna av er om ni har andra tips på sätt en kan skydda sig!

Hoppas ni får en fin Almedalsvecka, ni hittar mig i vimlet nästan alla dagar! 

Den stora nackdelen med att låta fördomar diktera elevers språkkunskaper

Det svenska språket.

Ett sådant fint språk. Vissa påstår att det finns oändligt många ord inom svenskan, då det går att sätta ihop dem; som pusselbitar. Till exempel eckliastikexpeditionsprotokollhandläggare.

Trots att många utav oss talat svenska hela vårat liv samt lärt oss språkregler och dylikt är det ändå en hel del som har svårt med det. Men inte tusan sätter vi dem i svenska som andra språk (SVA) för det.

Tänk dig följande:

Du är född och uppvuxen i Sverige. Dina föräldrar som invandrat hit vid någon tidpunkt är glada över att ha dig. Det talas svenska hemma och i vissa fall även något annat språk. Du lär dig språket precis som de andra barnen. Du pekar på allt du ser runtomkring dig och skriker ”träd!”, ”bil!”, ”hus!” precis som de andra barnen. Sedan börjar du skolan, men många år hinner inte gå innan lärarna vill att du ska gå på svenska som andraspråk (SVA). Ditt modersmål är svenska. Du pratar på svenska, du skriver på svenska, du tänker på svenska. Men du sätts i SVA ändå.

Det finns riktlinjer för vem som ska gå där och inte, men allt för många skolor verkar till synes basera sitt beslut på elevens föräldrars bakgrund. Vi pratar ofta om barnen som har rätt till svenska som andraspråk men sedan inte får det, men inte om de barn som hamnar där fast de inte ska det.

Efter att ha tagit upp denna fråga i en separatistisk Facebookgrupp för individer som rasifieras häpnades jag över antalet som varit med om just detta.

Detta må verka harmlöst,  men när det blir fel kan det bli riktigt fel. Som till exempel när stavfelen inte beror på att din mamma talar ett annat språk, utan på grund av att du har dyslexi.

För sex år sedan kom rektorn in till rummet jag och min kompis befann oss i. Hon satte ner min vän och talade om att hon måste gå SVA. Kompisen blev märkbart upprörd och ville bestämt inte gå där, men hade inget val. Precis som henne är jag också född och uppvuxen här, flerspråkig med föräldrar som invandrat hit. Skillnaden är att rektorn sa att jag inte behövde gå på SVA, om jag inte ville. Jag kunde behärska språket enligt henne. Trots att vi båda haft samma förutsättningar att lyckas med språket.

Något år senare framkom det att denna vän hade dyslexi. Problemet låg inte i att hennes mamma talar ett annat språk, utan på grund av att hen har dyslexi.

Skolor landet över måste vara mer nyanserade i sin bedömning av vilka de beslutar att flytta till SVA och inte.

Efter att ha kommunicerat med andra har jag blivit underrättad om att min kompis inte är den enda som råkat ut för detta. Det gör mig mörkrädd.

Alla barn behöver inte hjälp med att lära sig att det ska vara ”en kulle” och inte ”ett kulle”.

Vissa behöver hjälp med att stava, och lära sig att det ska vara ”kulle” och inte ”kule”.

Jag tänker på dessa barn. Som sedan blir vuxna. Har de tur tas de ur SVA och får hjälpmedel för deras dyslexi istället. Jag hoppas de har tur.