SLUTA SKYLLA RASISTISKA BROTT PÅ PSYKISK OHÄLSA

"Han var ensam, han mobbades när han var liten, han har lidit av depression"
Well guess what, det har jag och många andra också, inte går vi och mördar människor för det.

Sverige är ett bra land på många sätt, men när det gäller hanteringen av känsliga ämnen backar vi. Vi ser på medan det blir värre - istället för att mota det direkt.


Jag är trött på att inte känna mig säker i mitt eget hemland, att människor som Anton Lundin Pettersson känner sig ha friheten att skrämma, förtrycka, krossa och mörda detta lands människor. 
Skolan ska vara en säker plats. Det är här vi utvecklar framtidens befolkning. I den svenska skolan ska barn kunna gå till skolan och känna att de platsar i vårt samhälle. Detta ska vara en trygg plats för alla. Efter torsdagens händelse är inte detta fallet. Skolor landet över har fått göra om sina rutiner. Vem vet vilken skola som drabbas näst? 

Flyktingförläggningar bränns ned, moskéer runt om i landet har fått vara med om förstörelser och varje dag får vanliga människor genomlida rasistiska påhopp. Rasismen i vårt land är strukturell. Aldrig har en vit person kunnat utföra ett hatbrott utan att lida av någon psykisk störning eller vara en människa med jobbig uppväxt. Jag blir så otroligt ARG när vi låter detta fortsätta, att människor som honom ska kunna utföra sådana illdåd och sedan få en hamburgare från Burger King - samtidigt som icke vita människor måste gå runt med den ständiga rädslan att det kan vara deras tur nästa gång. Förra veckan talade min mamma med mig om att jag var för öppen med mina åsikter på internet. Att jag en dag skulle råka illa ut pga. att jag "pratar skit om svenskar". Jag svarade att människor inte går runt och slår folk i dagens Sverige, att det var annorlunda när hon växte upp - på 80talet. Men jag hade fel, Sverige har inte blivit bättre. Rasismen har nu bara blivit strukturell. Den lever kvar. 

Hur kan vi se på en människa som kallblodigt mördat individer och terroriserat flera tusen barn med "utländskt påbrå" landet över, och försvara det med en psykisk diagnos och en barndomshistoria? 

Alla vita rasister lider inte av psykisk ohälsa. Även de kan utföra illdåd och vara friska, precis som de icke-vita brottslingarna. Jag lovar, det är sant! Jag tror inte ens 20% av de "psykiskt sjuka" rasisterna är det. Vi skyddar dem från det fängelseliv de förtjänar. Istället är det vi som hamnar i ett fängelse uppbyggt på vår egen rädsla - som rasister som honom givit. Sedan måste vi även se våra skattepengar gå för att vårda dem. 

Statsministern sa det väl "detta är en mörk dag för Sverige". Men det han inte nämnde var att varje dag är en mörk dag för många. 

Den mörka färgen som inte får synas

På min bokhylla har jag 129 fysiska böcker, allt som allt äger jag 135 böcker och ett 100tals e-böcker.

Kort o gott - en del böcker. 

Av mina 100-talsböcker hittar jag en bok där huvudkaraktären är mörkhyad. En bok. Den boken äger jag på grund av att jag medvetet köpte den av den enkla anledningen att huvudkaraktären inte var vit. Det var ett aktivt val jag gjorde - att inte läsa om en vit person. Att finna denna bok tog tid. Medan jag sökte kom jag över 45 böcker med vita huvudpersoner. Efter långt tids sökande och hjälp från social media hittade jag en som jag trodde mig kunna gilla. 

Karaktärerna i mina andra böcker beskrivs ha porslinvit hy med rosande kinder. En eldliknande färg sprider sig på deras kroppar när de känner vissa starka känslor och deras ögon har lyckats fånga havets alla blåa nyanser. 

Sedan jag var 12, dvs. när jag började läsa har jag fått den vita fina människan tryckt i ansiktet på mig. Det ovanstående är en beskrivning på hur en karaktär i ungdomsböckerna jag flitigt läste kunde formas. De var fina, oskyldigt rara och det motsatta könet fann dessa drag attraktivt hos dem. Det var dessa vithetsdrag som gjorde dem vackra. Enda gången någon jag kunde relatera till representerades var i kriminella och elaka sammanhang. De mörkhyade var alltid kaxiga och hade attityd. Rent naturligt började en som 12 årig mörkhyad flicka som INTE kunde rodna, som inte vart röd när hon kände olika känslor, som inte hade intressanta ljusa ögon och porslinen hy tro att hon var mindre fin än sina vita tjejkompisar. Den synen som JAG hade om mig när jag var yngre, delades med många andra i min sits. Variationen som finns i världen finns inte bland vår underhållning.

Mörkhyade representeras varken i vår litteratur, media, filmer eller nyheter. Skrollade igenom Aftonbladet för att se hur många mörkhyade jag kunde hitta - jag hittade 1 (Lamar Odom). Mörkhyade finns med i bilden när kriminalitet är bundet till det eller rasfrågan ska hanteras. Annars är världen lika vit som en orörd kanvastavla. 

Vart vi än kollar är vi underrepresenterade - till och med när vi diskuterar diskrimineringen mörkhyade är under kan vi vara underrepresenterade. 

Modebranschen får otroligt mycket kritik för att endast visa upp en typ av kropp, men varför ser vi inte samma intensiva kritik riktas mot filmvärlden och litteraturvärlden? 

För att frågan inte berör de med makten - det vita folket. Frågan blir därför inte lika viktig, som kroppsrepresentationsfrågan. Vi är så snabba att tala om medmänsklighet i väst, men varför kämpar vi inte för samhällets alla människors representation istället för bara en viss grupp? Måste de med makt kunna relatera till frågan för att kunna inse problematiken? 

En annan aspekt av detta är att mörkhyade inte får chansen att visa upp sig själva; representera sig själva. Som Viola Davis sa "The only thing that separates women of color from anyone else is opportunity". Hur ska vi någonsin hitta böcker och filmer som representerar samhällets variationer, när vissa grupper inte får sitta runt beslutsbordet? Att förtryckta samhällsgrupper inte representeras är problematiskt men kanske ändå förståeligt, när denna grupp av människor inte får se till så att denna representation sker. 

Det går inte att blunda för signalerna samhället skickar ut från alla håll: är du ickevit har du mindre chans att lyckas och du är per automatik mindre fin. Vi skulle ALDRIG ta in massa magasiner prydda av smala slanka kvinnor och muskulösa män i ett klassrum, men reflekterar inte ens när skolan ständigt visar filmer där enbart vita är representerade, eller för att endast ha högläsning av böcker med vita karaktärer. Vi kan och FÅR inte normalisera det vita idealet. Läs inte enbart böcker och se inte enbart på filmer med vita människor för enkelhetens skull. Sök efter annat och inse hur underrepresenterade den stora skaran människor är. Syna normen. Acceptera den inte. 

 

 

Min studieteknik som tagit mig igenom livet

Hej hej!
Fram tills 8an (dvs när betyg började sättas) var jag största slackern. Skolan var min lekplats, var medelmåttig i allt förutom matten som jag aldrig klarade, uppgifter togs inte seriöst mm. Men sen så insåg jag första dagen i 8an att betygen jag får nu kommer ha vikt i mitt slutbetyg jag får i 9an som sedan resulterar i om jag kan söka in dit jag vill eller inte. Det första provet vi hade i 8an var ett matteprov, jag gick från ett ständigt "ej nått målen" till "MVG". Japp, på första matteprovet fick jag det högsta betyget.

Alla har sina olika motiv till att vilja ha bra betyg, och alla har olika målbetyg. Jag tänkte skriva ett inlägg med tips som jag har använt mig utav och som förhoppningsvis kan hjälpa dig med!


Finn din inre motivation 
I gymnasiet hade jag väldigt mycket annat utanför studierna. Jag gillade inte att gå på lektionerna och gjorde därav ibland inte det. Jag är den första att tala om för er att man KAN få ett A fast man inte går på alla lektioner, men då måste jag även erkänna att det finns kurser jag fått B eller C i istället för A pga. min låga närvaro. Att dra "ehm jag har haft kårarbete" fungerade inte när man bara dök upp på typ var 3e ämneslektion. Håll fast vid din motivation och låt det bli nyckeln i din disciplin.

För att kunna göra allt det jag velat i skolan och utanför skolan har jag varit tvungen att ha ett nyckeldriv. Det är detta driv som kommer ta dig framåt: den inre motivationen.

I grundskolan var min motivation att jag ville kunna komma in på vilken skola jag ville, då jag inte visste vart eller vad jag ville gå. Hellre att ha alla dörrar öppna än några stängda tänkte jag alltid. Det var tanken som fick mig att kämpa i 2 år.

I gymnasiet var det ungefär samma tanke, men här hade jag även andra ting som motiverade mig. Kunskapen i sig gillade jag och jag ville alltid veta mer (om det var intressant dvs) och så ville jag bli klar med så mycket som möjligt för att kunna sitta med elevkårsarbete (<3)

Red ut varför du gör det du gör, vad får dig att gå upp på morgonen och ta dig till skolan. "Jag måste" är inte svaret. Det kanske känns som det, men om det var enda anledningen hade du inte gjort det. Varför måste du? Där har du din motivation.


Planera 
Planera dina studier!
Människor som kände mig i gymnasiet vet att jag var ett planeringsfreak. Hela min kalender var fylld med saker som skulle göras. Jag planerade inte bara in saker o ting som "lunchmöte med vice ordförande" och "UTGÅNG MED TJEJERNA <3" utan även alla mina lektioner och vad jag skulle plugga på varje dag. Vi vet nästan alltid i god tid innan när uppgifter och prov ska vara inlämnade mm. så då går det faktiskt att planera i tid. Var medveten om att studierna kommer ta tid och ju mindre tid du lägger på dem i skolan desto mer kommer du få göra hemma. Detta var inget problem för mig, men var medveten om det. I snitt lade jag mellan 2-5h per dag (exklusive fredag & lördag) på studier. Jag ville nå höga betyg, och då måste man lägga ned tid på det. Det finns ingen enkel väg till framgångarna ;)


Våga be om hjälp
Om något är svårt, gå på resurstiderna eller ha en dialog med lärarna!
Jag hade inte klarat av gymnasiet om det inte vore för en nyckelperson: min mentor Carl.
När det var som tuffast för mig hjälpte han mig strukturera upp mina studier och hjälpte mig ta kontakt med mina olika lärare. Efter den perioden talade jag själv med lärarna när jag inte kunde hänga med eller behövde få något förklarat. Även de lärare som vi ogillar mest blir glada när vi försöker och jag har många gånger blivit bemött på ett förstående sett när jag varit ärlig med mina lärare.
Har du extra svårt med någon kurs rekommenderar jag verkligen att du utnyttjar resurstiderna eller komptiden eller vad ni nu kallar det. Istället för att sitta och dra i håret av frustration har du möjlighet att ta hjälp av en lärare på skolan. Dessa after-school tider är oftast inte så populära bland elever så du kommer garanterat kunna få mer egentid med läraren än vad du fått innan. Då slipper du även plugga mer än vad du måste hemma!


Skapa en tidsrutin
Hitta din studietid. När på dygnet pluggar du bäst? Jag är en morgonmänniska och fungerar inte efter 20.00. Därför satt jag alltid med plugget så fort jag kom hem till 20.00 och sen gjorde jag kårarbete till strax innan midnatt (frivilligt, jag älskade det). Men sen har jag vänner som pluggar på morgonen innan skolan istället, under sina håltimmar eller vänner som väljer att sova när jag vanligtvis pluggar och sen plugga sig igenom hela natten tills gryningen. Personligen förstår jag det inte men det funkar för dem, det är deras studieteknik som gynnar dem bäst!

Studieplats är även oerhört viktigt. Jag kunde aldrig plugga i skolan, var för lättdistraherad där, fanns alltid någon att prata med och skolan kändes aldrig som en plats att plugga på för mig (jag vet jag vet...) Jag pluggade som effektivast hemma vid mitt skrivbord med pianoackord i öronen!


Vänner 
Hitta vänner som motiverar dig till att nå dina mål.
I gymnasiet var jag nästan bara med vänner som hade samma driv som mig. Jag sökte mig inte aktivt till dessa människor utan det var dem jag fungerade bäst med. Om du umgås med människor som ständigt vill skippa lektionen och hellre träffas o fikar innan ett prov än träffas o pluggar bör du fundera på hur denna person påverkar ditt liv, och om hen hjälper eller försvårar ditt arbete i att nå dina mål.

SAKER JAG ÖNSKAR ATT JAG GJORT I GYMNASIET 

Forest 
Appen Forest är a game changer. Jag skojar inte. Det är en koncentrationsapp som hjälper dig hålla dig borta från din mobil medan du pluggar, sitter på lektionen mm. Mer info om appen finns HÄR

Utnyttjad lektionstiden 
Min kompis Julia satt alltid och pluggade på lektionerna och under håltimmarna. När hon kom hem chillade hon, kollade väl på Friends för typ 6e gången. Plugga gjorde hon inte ofta hemma vårt sista år. Varför? Jo hon utnyttjade lektionstiden. Kommer ni ihåg att jag nämnde att jag inte gillade att gå på mina lektioner? Well, hade jag spenderat åtminstone spenderat lite lektionstid åt att plugga och inte se varje "enskilt arbete"stid som "HÄNGA MED MINA VÄNNER-TID!" hade nog inte jag heller behövt känna den enorma stress jag kunde känna, trotts att jag planerade. Jag har även svårt att säga nej, så om någon säger "Lihini kåren behöver dig nu" eller bara "Ska vi gå ut o busa istället" kan jag inte säga nej, fast jag vill. Den enda som drabbas av det är jag. Utnyttja verkligen lektionstiderna till max. Dina andra skolkompisar springer inte iväg, de är kvar där.
Om du inte är aktiv inom någon förening som kräver mycket av din tid i gymnasiet så rekommenderar jag även att du avvarar lite utav dina håltimmar till pluggande, eller kolla igenom dina anteckningar. Men endast om du får ut något av detta! Som sagt var skolan inget ställe som gav mig pluggkänsla så jag kunde aldrig plugga där, om jag inte VERKLIGEN försökte.


Hittat Thomas Frank
Han är din guy för allt inom plugget. Han har hjälpt mig utveckla min teknik och även motiverat mig mer till att plugga. Han får det att verka kul ^^

_____________________________________________________________________________
Universitetet är dock väldigt mycket annorlunda. Jag gick in med samma studieteknik och klarade knappt det på ett hälsosamt sätt. Tipset vi fick var att läsa, markera och anteckna allt innan föreläsningen vilket jag gjorde i 1 månad tills jag insåg att det inte var det mest optimala för mig. Nu läser jag efter föreläsningarna istället så jag förstår bättre det jag läser, jag antecknar sällan det jag läser utan plockar mer ut händelser jag vill läsa på mer om och ord jag inte förstår. Sen markerar jag i boken då det fungerar lika bra för mig. Har även insett att jag inte BEHÖVER läsa allt för att förstå, utan mer det som inte kommer på föreläsningen. Det som kommer på seminariet är det jag behöver kunna inför tentan.

Alla situationer kräver olika metoder. Om något inte känns riktigt rätt, testa en annan metod!


Ha det bra och plugga lugnt

World Mental Health Day

Psykisk hälsa, ett ämne som diskuteras det arbetas alldeles för lite kring. Det finns bra sidor med vår svenska psykvård med alldeles för stora delar av vården och hanteringen kring psykiskt sjuka är skrämmande dålig.

Jag tänkte tala om coming off age vården, dvs. när du tvingas sluta på BUP och ska överföras till vuxenpsyk. BUP är väldigt duktiga på att hantera psykisk ohälsa. De vet att de arbetar med barn och anpassar sin vård efter dem. Psykologisk hjälp erbjuds relativt ofta och det finns en bra arbetsplan där. Sedan fyller du 18 och här i Sverige har vi regelverk som säger att du blir vuxen då. Att du inte känner dig som en sådan spelar ingen roll. Att många som lider av psykisk ohälsa kan ha EXTREMT svårt med detta byte av kontakt är något som BUP förstår, men inte kan göra något åt.

Sedan har vi vuxenpsyk. Vuxenpsyk är dålig på så många sätt att jag inte vet vart jag ska börja. Låt oss börja med det första mötet. Du möter sällan en psykolog utan en sjuksköterska som ska bedöma ditt psykiska tillstånd. De bestämmer sen om du verkligen behöver en psykolog eller inte. Om de är osäkra får du träffa en till person inom vården som kan göra en noggrannare utvärdering. De är väldigt snåla med deras psykologtider men om du har tid kan du få träffa en sjuksköterska som gått någon psykologisk kurs. MEN de ser helst att du tar happy pills (antidepressiv medicin). Många som lider av psykisk ohälsa får medicin istället för psykologkontakt. Happy Pillsen blir deras doktor. Vill du inte det får du ingen psykologisk hjälp. Jag önskar att jag kunde säga att jag skämtar, but im not.

Sedan har vi delen av vården som kommer neka dig hjälp om de inte anser dig tillräckligt psykiskt sjuk. Kommer ni ihåg reportaget Kalla Fakta sände ut för någon månad sen, om kvinnan som blivit utslängd från psykvården pga. att hon inte ansågs tillräckligt sjuk? Det är vanligare än vi tror.

Inom vuxenpsyk läggs dessutom ett OERHÖRT stort ansvar på dig. Det är upp till dig att kämpa för att få den vård du förtjänar, och det är din uppgift att få ut det mesta utav den tid du äras med. Många människor som lider av psykisk ohälsa klarar inte av detta, och då faller de mellan stolarna. De glöms bort och får klara sig själv.

Det ansvaret läggs inte på dig inom BUP, därför är denna omställning väldigt komplicerad. Vuxenpsykiatrin och BUP är som två helt olika världar med väldigt dålig kontakt sinsemellan. Det blir som en process som måste börjas om.

Det fanns en tid då jag själv fick äran att uppleva vuxenpsyk tills jag tröttnade på dem och bestämde mig för att upprätthålla en annan form av psykisk hjälp. Den vård jag fick uppleva var väldigt jobbig och gjorde snarare så att jag mådde sämre och detta fick mig efter ett tag att börja tänka; varför talar inte människor om detta? Varför är ingen ute och skriker om den hemska psykiatrivården?

Människorna som får ta del av detta är för upptagna med att hjälpa sig själva. Den här kampen är för tung för många som lider av psykisk ohälsa att ta. Det blir väldigt enkelt att vända detta problem kinden och låtsas som att det inte finns, när ingen aktivt kämpar för att förbättra denna vård.

Vården ska vara på patientens villkor, INTE psykiatrivårdens. Medicin ska inte ses som den första utvägen bara för att det är billigare och enklare, kontakten mellan BUP och vuxenpsykiatrin måste bli bättre och människor ska bemötas utefter sina olika behov. Psykisk ohälsa är inte svartvitt, det går inte att applicera en lösning på alla sjukdomar.

Jag tror inte det handlar om att vuxenpsykiatrin inte vill hjälpa, jag tror snarare det handlar om de bristen i resurser för att kunna tillhandahålla den vård patienter förtjänar. Resurserna är knappa och vården måste anpassa sig efter det som fås av länstingen.

Vad kan DU göra?
- lär dig mer om psykisk ohälsa. Då menar jag inte att du ska läsa på om alla psykiska sjukdomar utan om hur det är att leva med vanliga psykiska sjukdomar (depression, ångest, panikattack. mm). Sedan kan ingen lära sig allt och det går inte att veta just vilka som gynnar dig att känna till, men en öppenhet till att lära sig är av stor betydelse i detta fall. I många fall kan vi som medmänniskor få människor att må bättre. VI ska inte vara deras psykologer, utan vi ska vara en stöttande vän som strävar efter att förstå den vi vill finnas där för. Förståelse betyder väldigt mycket för den psykiskt sjuke.

- Höj din röst om denna fråga. Skapa debatter om detta ämne bland dina vänner, familjemedlemmar, sociala medier, fans - få andra att förstå att det finns en problematik som undangöms. Medvetenheten bland människor finns inte. Därför går den att gömma undan.

-  Prioritera den psykiska sjukvården när du röstar i landstingsvalet. På riktigt, din röst GÖR skillnad.


Tänker avsluta detta inlägg med mitt favoritquote som jag levt vid sedan jag gick i 3an i grundskolan

"Ingen kan göra allt men alla kan göra något"
Ha det bra och krossa okunskapen 👊🏾

Hej!

Jag tror detta är min 5e eller 6e blogg, tappat räkningen. Som ni kan se i beskrivningen om mig (om ni sitter vid en dator eller går ur mobilläge dvs. så har ni en beskrivning till höger om er vad syftet med denna blogg är och jag vill bara säg att jag är SUPERDUPERTAGGAD! Kmr antagligen blogga en hel del om annat som inte nämns i beskrivningen (typ miljö, för miljö är fint och viktigt).

Hur ofta jag kommer blogga vet jag inte, tänker inte tvinga fram inlägg utan kommer blogga när 140 tecken på Twitter helt enkelt inte räcker till för att yttra mina åsikter. Ni får jättegärna prenumerera via bloglovin eller Googles egen tjänst så ni får upp notis om när nya inlägg kommer ut, eller bara hålla utkik på Twitter ^^

Jag är för yttrandefriheten, och tror även starkt på lagen som säger att en ej får kränka en annan person eller folkgrupp. Ogillar även nedvärderande ord av människor och människogrupper så om du vill skriva sådana ting rekommenderar jag att du köper ett anteckningsblock o skriver det där i istället, för kommentarer som bryter mot våra lagar och de mänskliga rättigheterna kommer att tas bort <3

puss och kram!