Jag tänkte tala om coming off age vården, dvs. när du tvingas sluta på BUP och ska överföras till vuxenpsyk. BUP är väldigt duktiga på att hantera psykisk ohälsa. De vet att de arbetar med barn och anpassar sin vård efter dem. Psykologisk hjälp erbjuds relativt ofta och det finns en bra arbetsplan där. Sedan fyller du 18 och här i Sverige har vi regelverk som säger att du blir vuxen då. Att du inte känner dig som en sådan spelar ingen roll. Att många som lider av psykisk ohälsa kan ha EXTREMT svårt med detta byte av kontakt är något som BUP förstår, men inte kan göra något åt.
Sedan har vi vuxenpsyk. Vuxenpsyk är dålig på så många sätt att jag inte vet vart jag ska börja. Låt oss börja med det första mötet. Du möter sällan en psykolog utan en sjuksköterska som ska bedöma ditt psykiska tillstånd. De bestämmer sen om du verkligen behöver en psykolog eller inte. Om de är osäkra får du träffa en till person inom vården som kan göra en noggrannare utvärdering. De är väldigt snåla med deras psykologtider men om du har tid kan du få träffa en sjuksköterska som gått någon psykologisk kurs. MEN de ser helst att du tar happy pills (antidepressiv medicin). Många som lider av psykisk ohälsa får medicin istället för psykologkontakt. Happy Pillsen blir deras doktor. Vill du inte det får du ingen psykologisk hjälp. Jag önskar att jag kunde säga att jag skämtar, but im not.
Sedan har vi delen av vården som kommer neka dig hjälp om de inte anser dig tillräckligt psykiskt sjuk. Kommer ni ihåg reportaget Kalla Fakta sände ut för någon månad sen, om kvinnan som blivit utslängd från psykvården pga. att hon inte ansågs tillräckligt sjuk? Det är vanligare än vi tror.
Inom vuxenpsyk läggs dessutom ett OERHÖRT stort ansvar på dig. Det är upp till dig att kämpa för att få den vård du förtjänar, och det är din uppgift att få ut det mesta utav den tid du äras med. Många människor som lider av psykisk ohälsa klarar inte av detta, och då faller de mellan stolarna. De glöms bort och får klara sig själv.
Det ansvaret läggs inte på dig inom BUP, därför är denna omställning väldigt komplicerad. Vuxenpsykiatrin och BUP är som två helt olika världar med väldigt dålig kontakt sinsemellan. Det blir som en process som måste börjas om.
Det fanns en tid då jag själv fick äran att uppleva vuxenpsyk tills jag tröttnade på dem och bestämde mig för att upprätthålla en annan form av psykisk hjälp. Den vård jag fick uppleva var väldigt jobbig och gjorde snarare så att jag mådde sämre och detta fick mig efter ett tag att börja tänka; varför talar inte människor om detta? Varför är ingen ute och skriker om den hemska psykiatrivården?
Människorna som får ta del av detta är för upptagna med att hjälpa sig själva. Den här kampen är för tung för många som lider av psykisk ohälsa att ta. Det blir väldigt enkelt att vända detta problem kinden och låtsas som att det inte finns, när ingen aktivt kämpar för att förbättra denna vård.
Vården ska vara på patientens villkor, INTE psykiatrivårdens. Medicin ska inte ses som den första utvägen bara för att det är billigare och enklare, kontakten mellan BUP och vuxenpsykiatrin måste bli bättre och människor ska bemötas utefter sina olika behov. Psykisk ohälsa är inte svartvitt, det går inte att applicera en lösning på alla sjukdomar.
Jag tror inte det handlar om att vuxenpsykiatrin inte vill hjälpa, jag tror snarare det handlar om de bristen i resurser för att kunna tillhandahålla den vård patienter förtjänar. Resurserna är knappa och vården måste anpassa sig efter det som fås av länstingen.
Vad kan DU göra?
- lär dig mer om psykisk ohälsa. Då menar jag inte att du ska läsa på om alla psykiska sjukdomar utan om hur det är att leva med vanliga psykiska sjukdomar (depression, ångest, panikattack. mm). Sedan kan ingen lära sig allt och det går inte att veta just vilka som gynnar dig att känna till, men en öppenhet till att lära sig är av stor betydelse i detta fall. I många fall kan vi som medmänniskor få människor att må bättre. VI ska inte vara deras psykologer, utan vi ska vara en stöttande vän som strävar efter att förstå den vi vill finnas där för. Förståelse betyder väldigt mycket för den psykiskt sjuke.
- Höj din röst om denna fråga. Skapa debatter om detta ämne bland dina vänner, familjemedlemmar, sociala medier, fans - få andra att förstå att det finns en problematik som undangöms. Medvetenheten bland människor finns inte. Därför går den att gömma undan.
- Prioritera den psykiska sjukvården när du röstar i landstingsvalet. På riktigt, din röst GÖR skillnad.
Tänker avsluta detta inlägg med mitt favoritquote som jag levt vid sedan jag gick i 3an i grundskolan
"Ingen kan göra allt men alla kan göra något"
Ha det bra och krossa okunskapen 👊🏾
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar