Kort o gott - en del böcker.
Av mina 100-talsböcker hittar jag en bok där huvudkaraktären är mörkhyad. En bok. Den boken äger jag på grund av att jag medvetet köpte den av den enkla anledningen att huvudkaraktären inte var vit. Det var ett aktivt val jag gjorde - att inte läsa om en vit person. Att finna denna bok tog tid. Medan jag sökte kom jag över 45 böcker med vita huvudpersoner. Efter långt tids sökande och hjälp från social media hittade jag en som jag trodde mig kunna gilla.
Karaktärerna i mina andra böcker beskrivs ha porslinvit hy med rosande kinder. En eldliknande färg sprider sig på deras kroppar när de känner vissa starka känslor och deras ögon har lyckats fånga havets alla blåa nyanser.
Sedan jag var 12, dvs. när jag började läsa har jag fått den vita fina människan tryckt i ansiktet på mig. Det ovanstående är en beskrivning på hur en karaktär i ungdomsböckerna jag flitigt läste kunde formas. De var fina, oskyldigt rara och det motsatta könet fann dessa drag attraktivt hos dem. Det var dessa vithetsdrag som gjorde dem vackra. Enda gången någon jag kunde relatera till representerades var i kriminella och elaka sammanhang. De mörkhyade var alltid kaxiga och hade attityd. Rent naturligt började en som 12 årig mörkhyad flicka som INTE kunde rodna, som inte vart röd när hon kände olika känslor, som inte hade intressanta ljusa ögon och porslinen hy tro att hon var mindre fin än sina vita tjejkompisar. Den synen som JAG hade om mig när jag var yngre, delades med många andra i min sits. Variationen som finns i världen finns inte bland vår underhållning.
Mörkhyade representeras varken i vår litteratur, media, filmer eller nyheter. Skrollade igenom Aftonbladet för att se hur många mörkhyade jag kunde hitta - jag hittade 1 (Lamar Odom). Mörkhyade finns med i bilden när kriminalitet är bundet till det eller rasfrågan ska hanteras. Annars är världen lika vit som en orörd kanvastavla.
Vart vi än kollar är vi underrepresenterade - till och med när vi diskuterar diskrimineringen mörkhyade är under kan vi vara underrepresenterade.
Modebranschen får otroligt mycket kritik för att endast visa upp en typ av kropp, men varför ser vi inte samma intensiva kritik riktas mot filmvärlden och litteraturvärlden?
För att frågan inte berör de med makten - det vita folket. Frågan blir därför inte lika viktig, som kroppsrepresentationsfrågan. Vi är så snabba att tala om medmänsklighet i väst, men varför kämpar vi inte för samhällets alla människors representation istället för bara en viss grupp? Måste de med makt kunna relatera till frågan för att kunna inse problematiken?
En annan aspekt av detta är att mörkhyade inte får chansen att visa upp sig själva; representera sig själva. Som Viola Davis sa "The only thing that separates women of color from anyone else is opportunity". Hur ska vi någonsin hitta böcker och filmer som representerar samhällets variationer, när vissa grupper inte får sitta runt beslutsbordet? Att förtryckta samhällsgrupper inte representeras är problematiskt men kanske ändå förståeligt, när denna grupp av människor inte får se till så att denna representation sker.
Det går inte att blunda för signalerna samhället skickar ut från alla håll: är du ickevit har du mindre chans att lyckas och du är per automatik mindre fin. Vi skulle ALDRIG ta in massa magasiner prydda av smala slanka kvinnor och muskulösa män i ett klassrum, men reflekterar inte ens när skolan ständigt visar filmer där enbart vita är representerade, eller för att endast ha högläsning av böcker med vita karaktärer. Vi kan och FÅR inte normalisera det vita idealet. Läs inte enbart böcker och se inte enbart på filmer med vita människor för enkelhetens skull. Sök efter annat och inse hur underrepresenterade den stora skaran människor är. Syna normen. Acceptera den inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar